Murmanskin alueesta logistiikan ja energiateollisuuden keskus?

1. ALUEKEHITYS, 2. TULEVAISUUDEN ENNAKOINTI, 3. STRATEGIAPROSESSIT, 4. Osaamis- ja koulutustarpeiden ennakointi, 6. Kaivostoiminta, 7. Logistiikka ja yhteydet, 8. Energia ja ympäristö, 9.1 Matkailu, METODI, O. YHDYSKUNTASUUNNITTELU JA MAANKÄYTTÖ

Lähde http://www.doria.fi/handle/10024/40370:

Murmanskin alueesta logistiikan ja energiateollisuuden keskus?

Myllylä, Yrjö (2008)

Julkaisun pysyvä osoite on http://urn.fi/URN:NBN:fi:ELE-1370486

URI:	http://elektra.helsinki.fi/se/f/0785-5494/27/2/murmansk.pdf Elektra-aineisto, rajattu käyttöoikeus
Nimeke:	Murmanskin alueesta logistiikan ja energiateollisuuden keskus?
Tekijä:	Myllylä, Yrjö
Päiväys:	2008
Avainsanat:	tulevaisuudentutkimus; aluekehitys; geopolitiikka; delfoimenetelmä; Murmansk; Venäjä
Lähdeviite:	Futura 27 (2008) : 2, 4. artikkeli;
Näytä kaikki kuvailutiedot

Viite kuuluu kokoelmiin:

Futura [1053]

Isiltä oppinut

2. TULEVAISUUDEN ENNAKOINTI

Isäinpäivänä 2015. Aikoinaan tilattu kirjoitus blogiartikkeliksi. Toivottavasti siitä on iloa muillekin.

Pienen tytön ensimmäinen ihastus on usein oma isi. ”Mä meen isin kanssa naimisiin!” ”Meidän isi on parempi kuin teidän isi!” Isin kanssa mennään kalaan, veneilemään, retkille, paistetaan makkaraa, tehdään uuden vuoden tinat, vaihdetaan lamput ja polkupyörän kumit, käydään isoilla ruokaostoksilla, kerrotaan vitsejä ja ”isi aina höpöttää”. Iltaisin, kun ollaan pikkutyttöjä isi muun muassa toivottaa hyvää yötä, peittelee ja laulaa iltalaulun. Tietenkin kaikkien suurten puheiden ja muun toiminnan lisäksi töpötellään pikkuisena isin suuret kengät jalassa ja kikotellaan. Isin kenkiä tulee vielä tänäkin päivänä laitettua jalkaan etenkin silloin, kun isi ei näe. Isin kengillä on vain niin helppoa hakea puita tai viedä roskat ulkoroskikseen, kun vain sujauttaa jalat kenkien sisään. Myös pikkutytön sankarin takkeja tulee kokeilla ja taas kikotella sille, kun hävitään pienikokoisempana niiden siimeksiin ja sitten mennään näyttämään isille ja äidille kuinka hassua se onkaan. Sitäkin tulee vielä tehtyä toisinaan esimerkiksi talvisin, kun taas roskat pitäisi viedä ulos. Ei kuitenkaan enää näytellä sitä kaikille. Ennemminkin ehkä salaa ja muiden näkymättömissä. Oma takki ja kengät ei ole yhtään niin helppo pukea päälle. Ehkä isin vetimissä tulee vielä niitä ”isin tyttö” – fiiliksiä.

Isiltä on opittu sahaamaan puita, lyömään vasaralla nauloja ja irrottamaan niitä vasaran toisella päällä. Isiltä on opittu, että ei ovia saa paiskoa, mikä suutuspäissään on melkein kiusaus ja kotihommiakin pitää tehdä – sillä voi jopa tienata, jos niin isin kanssa sovitaan. Isi on opettanut myös, että parkettilattialle ei saa jäädä vettä ja vesi pitää kuivata nopeasti, jos sitä on eikä imuria saa vetää seiniä raapien, koska seinät murtuvat. Ja, että tahallaan ei saa toista ärsyttää ja siitä puhe, mistä puute. Kaikki ne pieniltä tuntuvat arkiset asiat, joita on saattanut jo pienenä isiltä oppia, ovat tänäkin päivänä hyödyllisiä.

Joitain asioita ei ole aina halunnut uskoa, kuunnella ja totella, vaan on laitettu vastaan ja tehty niin kuin itse oli alun perin ajatellut. Ulos ja kylään mennään, jos on kaverin kanssa jo sovittu eikä sitä voi noin vain perua. Lähiaikoina tuli kuitenkin vastaan yksi päivä, jolloin sama tyttö ymmärsi, että nyt täytyy kuunnella ja yrittää tehdä niin kuin isi sanoo. Xxxxxxxxxxxxxx, vaikka kaikki oli valmiina ja suunnitelmat kirkkaina. Kotiin ei silti jääty, sillä se olisi ollut liian nöyryyttävää tehdä. Tämä päivä oli jo vanhemmalle tytölle erikoinen, sillä se, mitä tapahtui ajatusten tasolla, oli muutos kypsempään ja parempaan suuntaan. Xxxxxxxxx. Isi oli ollut oikeassa. Miksi on tullut niin paljon kapinoitua vastaan? Miksi ei ole voinut totella ensimmäisellä kerralla tai ottaa opikseen seuraavalla kerralla? Mikä siinä on ollut? On tullut todettua niin monissa, monissa, monissa asioissa, että isi oli taas oikeassa, mutta kiven kovaa on täytynyt ensin väittää toista ja olla muka uskomatta. Xxxx.

Aina on tullut kaduttua jälkeenpäin, miksi taas ihan turhasta huusi ja puhui rumasti. Onneksi sitä on tullut vähennettyä, kun isi on opettanut, että kannattaa olla vain hiljaa, jos ei ole mitään hyvää sanottavaa. Vaikka ei ole aina puhunut ja kertonut avoimesti asioita, on isi sen opettanut, että niin täytyisi olla. Pitäisi vastata, jos jotain kysytään. Olisihan se mukavampaa, jos pystyisi kaikesta juttelemaan. Sisimmissään tämä tyttö ei ole koskaan halunnut mitään pahaa isille. Halunnut vain olla tytär, kenestä voisi olla ylpeä. Isi on sanonut, että ei haittaa, vaikka kokeesta tulisi nelonen, jos on yrittänyt parhaansa. Yläasteella oli aina hyvä fiilis mennä kertomaan, että tuli taas kymppi kokeesta. Sitä koki, että siitä saa jonkun näköistä arvostusta. Lukion ensimmäisellä ei enää viitsinyt mitään numeroita kertoa, kun mihinkään kokeeseen tuskin koskaan luki, niin ei sitä niin hyvin mennyt. Silti sitä yritti, minkä jaksoi ja ajatteli, että ei kaikessa tarvitse aina olla paras. Oli itseltä lupa ottaa opiskelut rennommin ja tuntui, että elämä rullasi paremmin. Oli muutakin elämää kuin vain opiskelu. Isi on sanonut, että kieliä kannattaa nuorena opiskella, että niistä tulee olemaan hyötyä myöhemmässä vaiheessa, niin sitä kautta jaksoi kieliin vähän panostaa etenkin ranskan kursseihin, joista tuli kaikista 10 todistukseen.

Vaikka katuu jotain huonoja tekoja ja sitä, että on loukannut toista ja on saanut itse jotain pahaa niskaan toiselta, niin nyt xxxxxx tyttö ei ottaisi niistä mitään pois. ”Se, mikä ei tapa, vahvistaa.” Jos niitä ei olisi tapahtunut, sitä olisi aivan toisenlainen ihminen. Ne ovat tapahtuneet, koska niiden oli tarkoitus tapahtua – niin myös hyvien asioiden. Kaikella on joku tarkoitus. Niin isikin on joskus sanonut. Ne kaikki kuuluvat omaan elämänpolkuun. Mitään ei voi pitää itsestäänselvyytenä. Sen ajatuksen kautta oppii arvostamaan kaikkein pienimpiäkin asioita.

Paljon jää sanomattomaksi tässä tekstissä, mutta tämä tyttö on todella kiitollinen kaikesta isille. Kerran xxxxxhaastattelussa, joka tehtiin xxxx tuntia varten, isi sanoi, että elämä on paras koulu. Se on jäänyt tyttärensä mieleen ja näin se on. Kotoa saa parhaimmat matkaeväät, kun vain viitsii aina kuunnella.

Big Oil Playground, Russian Bear Preserve or European Periphery? – The Russian Barents Sea Region towards 2015

2. TULEVAISUUDEN ENNAKOINTI, 8. Energia ja ympäristö, IN ENGLISH, METODI

Big Oil Playground, Russian Bear Preserve or European Periphery? –

The Russian Barents Sea Region towards 2015

Bjørn Brunstad, Eivind Magnus, Philip Swanson, Geir Hønneland & Indra Øverland

Delft: Eburon Academic Publishers 2004

212 s., ISBN 9059720393

Bok presentation i Nordic Øst-forum

Recenserad av Yrjö Myllylä [doktorand, Geografiska institutionen, Joensuu universitet]

Big Oil Playground, Russian Bear Preserve or European Periphery? –

The Russian Barents Sea Region towards 2015 är slutrapporten från scenarioprojektet “Barents Russia 2015”. Ansvariga för genomförandet av projektet har varit ett konsortium bestående av ECON Analysis, Fridtjof Nansens Institutt (FNI), Norsk Utenrikspolitisk Institutt (NUPI) och advokatbyrån Wikborg Rein (WR). Författarna är Bjørn Brunstad, Eivind Magnus och Philip Swanson (ECON Analysis), Geir Hønneland (FNI) och Indra Øverland (NUPI). Med undantag av Swanson som arbetar på ECON:s Parisenhet är alla författarna verksamma i Norge. Projektet har finansierats av norska utrikesdepartementet och olje- och energidepartementet samt de privata företagen Statoil och Norsk Hydro. Boken fokuserar på energitemat och presentationens tyngdpunkt ligger därför på de norra delarna av den ryska Barentsregionen, i synnerhet på Barents hav och Petjora hav.

Varför utarbeta scenarier om den ryska Barentsregionen? Enligt författarna har Barentsregionen stora outnyttjade olje- och gastillgångar, men där finns också en hotbild: ett mycket stort antal kärnvapen och reaktorer samt därtill anknutna lager som inte uppfyller säkerhetskraven. Regionen är därmed geopolitiskt viktig i en värld som är lysten på olja och som fruktar terrorism och spridning av kärnmaterial.

Författarna anser att det bara är en tidsfråga innan man börjar utnyttja den ryska Barentsregionens energi- och gastillgångar. Eftersom det är fråga om stora investeringar och projekt, är det viktigt att vara väl förberedd. Det är för sent att skapa strategier först vid “start up”. Författarna citerar Mikhail Gorbatjovs berömda replik: “Historien kommer att straffa dem som kommer för sent.”

Enligt författarna finns det inget övertygande politiskt koncept för utveckling av hela regionen – den befinner sig i ett vindlöst segel. Författarna citerar en artikel i Financial Times av Dan Yerg (2003). Enligt Yerg kan Moskvas planer på att bygga nya oljeledningar realiseras redan inom ett par år, och därmed stärka banden till Kina eller andra länder i Asien, eller ännu mera dramatiskt, till Murmansk, den isfria ishavshamnen. Författarna frågar om vi är redo för en sådan utveckling och de möjligheter som därmed öppnas upp för oss här uppe i Norden?

Författarna anser att den offentliga diskussionen om Barentsregionen ofta är ytlig. Man lägger för mycket vikt vid de senaste nyhetssändningarna och fäster för litet uppmärksamhet vid de grundläggande maktförhållandena. Författarna försöker lösa detta problem genom att diskutera scenarier om regionens framtid. Scenarierna är möjliga men samtidigt medvetet provocerande redogörelser för framtiden. Enligt författarnas åsikt är scenarier nyttiga redskap för såväl politiker, företag som allmänhet. Scenarierna bygger på en synnerligen grundlig och mångsidig analys av nuläget, som omfattar sju större rapporter och 20 arbetspapper om olika nyckelområden. Enligt analysen kommer befolkningen i området att minska. En olje- och gasboom är att vänta, men tidpunkten är osäker. Regionen kommer även fortsättningsvis att vara beroende av sina naturtillgångar. Den politiska situationen kommer att förändras, men det är osäkert på vilket sätt förändringarna kommer att yttra sig i regionen. Mot denna bakgrund presenterar författarna de tre scenarierna Big Oil Play Ground, Russia Bear Preserve och European Periphery.

Big Oil Play Ground berättar en historia där utländska och ryska företagsledare inom olje- och gasbranschen lagt beslag på det oljerika norra Ryssland. Kreml eftersträvar en kortsiktig ekonomisk tillväxt och företag inom oljebranschen har fått fria händer på regional nivå – så länge som deras direktörer håller sig borta från politiken och en tillräckligt stor andel av pengarna kommer statskassan till godo. I Russian Bear Preserve har den ryska Barentsregionen på nytt blivit strategiskt viktig för Rysslands säkerhet. Rysslands politik har utvecklats i en nationell riktning och olje- och gasindustrin blir framförallt ett strategiskt vapen för att främja ryska nationella intressen på en global nivå. I scenariot European Periphery, slutligen, bekantar vi oss med en rysk Barentsregion där den väntade olje- och gasboomen inte förverkligas före år 2015. Tyngdpunkten i den ryska politiken ligger på en diversifiering av den ryska ekonomin och en långsiktig tillväxt. Detta drabbar Barentsregionen mycket hårt, då dess ekonomiska och sociala struktur i det närmaste härstammar från den sovjetiska planeringsperioden. Den ekonomiska aktiviteten i regionen minskar kraftigt och utflyttningen söderut intensifieras.

Vid sidan av dessa scenarier presenterar författarna två så kallade wild cards, alltså oväntade framtider som kan komma snabbt och få stort genomslag. I alternativet A major drop in oil prices resonerar författarna om vad som skulle komma att hända, om oljepriset sjönk under 15 dollar per fat. De anser detta vara osannolikt, men möjligt. De sociala och ekonomiska påföljderna för Ryssland och speciellt den ryska Barentsregionen skulle vara allvarliga. Som en följd skulle flyktingströmmen till de nordiska länderna öka dramatiskt. I det andra riskalternativet, Environmental disaster in Barents Russia, sker antingen en kärnkraftsolycka på Kolahalvön eller en oljeolycka på Barents hav. Som en följd av kärnkraftsolyckan skulle en obebodd zon bildas runt kärnkraftverksområdet, stora delar av befolkningen flytta, speciellt från Murmanskområdet, och det skulle vara svårt att återbefolka området.

Boken erbjuder inga entydiga svar om framtiden utan material för diskussion och strategibildning. Läsaren får något att fundera över och han eller hon kan sätta sig in i den uppenbart svåra roll som Rysslands politiska ledning har. Till exempel kan en snabb avreglering av energipriserna i Ryssland, åtföljt av ett ryskt medlemskap i WTO verka som ett självklart bra mål, men det som är bra för Ryssland är enligt författarna inte nödvändigtvis bra för den ryska Barentsregionen.

När författarna resonerar om Barentsregionens framtid, handlar det framför allt om geostrategi, internationell politik och den politik som Moskva väljer. De regionala aktörerna anses inte ha möjligheter att påverka utvecklingen särskilt mycket – deras uppgift blir närmast att anpassa sig till utvecklingen. Detta perspektiv är förståeligt, när man fokuserar på energi- och gasutvinningens framtid. Jag anser dock att man i fortsättningen även borde undersöka vilka krafter som inverkar på utvecklingen i den ryska Barentsregionen, oberoende av direkt politiskt beslutsfattande (till exempel den informationsteknologiska utvecklingen). Det skulle också vara intressant med att använda längre tidshorisonter i analysen. Inom framtidsforskningen kan bokens horisont på 10–15 år anses vara kort, bland annat med tanke på möjligheterna att förutse vändpunkter i utvecklingen. Längre horisonter skulle också gå att förena med vissa andra metoder inom framtidsforskningen, till exempel Delfi-metoden som baserar sig på expertuppskattningar.

Boken är samtidigt ett utmärkt och efterlängtat exempel på hur man kan ge en mångfacetterad bild av en regions framtid genom att anamma framtidsforskningens utgångspunkter och systematiskt tillämpa dess metoder. Författarna tar också upp en viktig egenskap i framtidsforskningen, och framförallt inom den mera praktiska prognostiserande forskningsinriktningen: forskningen är även den en process som inverkar på beslutsfattandet.